Dag 10: Eufori!

Den totala lyckan har nästan nått sitt klimax. När Van Perise stänker in 1-1 så släpper allt och jag flyger ur soffan, slänger tangetbordet i elementet och skriker rakt ut. Ärligt talat så minns jag inte ens vad som händer fram till Arsenal gör 2-1. Jag liksom bara står/sitter/står/sitter i soffan och skriker och helt plötsligt står det 2-1. Arsenal har vänt. Jag tror inte det är sant. Under hela första halvlek så led vi av lillebrorskomplexet, vi var en vacker avbild av våran storebror men vi var aldrig lika bra. Men plötsligt så får vi storebror på knä och helt plötsligt så kommer allt de självförtroende vi tidigare saknat tillbaka och nästan lyfter oss fram, vi växer och blir lika stora om inte större och av bara farten så gör vi en gammal "Mortal combat"-avslutning, ni vet när rösten säger "Finish him" och man hugger av huvudet på honom.. Jag är varken nångång "het" bloggare eller en tuff krönikör, men ikväll skiter jag i vad folket tycker för jag är en "goner", en "Gunner", en.... Jag är Arsenal!!!


Kvällens bild: Mitt Arsenal

Mitt Hjärta slår för mitt Arsenal.. Rött och vitt är mitt blod!
Nu blir det inte mer för ikväll!